fruktansvärda bränder…
Igår strax efter lunch befann vi oss i trädgården. Henry skulle komma klockan två i vanlig ordning och lilltösen har ju varit sjuk – jag
Foto: Louise Stjernquist
tyckte det passade fint med lite trädgårdspill. Vår ena hund, Are, skällde bekymrat och ville inte sluta trots att vi talade allvar med honom och det var då vi upptäckte att det rök våldsamt någonstans ifrån. Vi bor nordost om Steglinge gården – som stod i ljusan lågor.
Djupt bekymrade tog vi oss snabbt dit och jag och dottern hjälpte några andra tjejer att leta efter hästarna. Röken låg tung över kyrkogården och jag knöt min tunna halsduk runt dotterns mun. Själv använde jag min stickade tröja som skydd. Hästarna var tack och lov infångade och djurambulansen hade kommit till platsen. PUH!
Det var minst sagt fruktansvärt. En gång för många år sedan hyrde vi del av ett hus på gården… Massor av människor hade samlats och oavsett vad som orsakat det hela är det inget mindre än en tragedi av gigantiska mått.
Vinden låg på från sydost och drog mot nordväst – vilket faktiskt är precis tvärt om
Foto: Louise Stjernquist
jämfört med hur det brukar vara hos oss. Nordvästan viner oftast runt öronen… Detta innebar ju att väldigt många hushåll i Höganäs fick röken rakt mot sig. Det gick ut en varning via radion om att hålla fönster och dörrar stängda, samt hålla sig inomhus.
När man nu på morgonen möts av nyheten att ytterligare en storbrand drabbat Höganäs, denna gång flygplatsen, är det inte utan att jag rynkar på ögonbrynen och blir lite skarp i blicken…
Inga ord, ingenting, kan göra detta ogjort.. Mina varmaste tankar går till alla drabbade…
Regnbågsbarn – Varför välja bort en gåva?
I kvällens program av Debatt på SVT ska det diskuteras runt möjligheten till selektiv abort. Inte i termer dotter eller son, ögonfärg eller hårfärg – även om det är saker som det tydligen doneras pengar till i forskning – nej i termer ”duglig” eller ”icke duglig”. Grunden till diskussionen är testet som kallas KUB-testet och fastställer huruvida det barn man bär på har Downs syndrom eller inte.
Denna gång ger jag mig in i diskussionen även via debatts hemsida och lägger in en artikel.
Filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö säger i sin artikel bland annat följande:
”Det finns tillstånd hos foster, som leder till svåra och meningslösa lidanden för barnet självt, om graviditeten fullföljs. Då är det bättre att barnet aldrig behöver födas.”
Som mamma till ett funktionshindrat barn måste jag kämpa hårt för att ens komma nära att kunna ha en objektiv syn på saken, och visst kan jag anses jävig. Men jag anser mig också kunna uttala mig i sak i allra högsta grad. Visst är det så att vissa tillstånd kan leda till meningslöst lidande både för barnet och familjen, om tillståndet är så livshotande eller gravt handikappande att barnet inte kan förväntas klara av att överleva utan maskiner till hjälp. Då kan jag förstå tanken med att välja att göra en abort – för barnets skull och familjens. Om ett test kan utvecklas som kan fastställa olika funktionsnedsättningar tydligt – var drar man då gränsen?
Den etiska, moraliska och till och med andliga diskussionen blir svår oavsett om man tillskriver sig en tro eller inte. Men för att använda ett ganska uttjatat uttryck; ”ska människan verkligen spela Gud?” Vem ska bestämma vad som anses vara acceptabelt i samhället? Och vem av oss är någonsin tillräckligt normal?
Alla dessa barn med olika ”annorlundaskap” – de barn som jag kallar regnbågsbarn – är en sådan gåva för oss alla, och i allra högsta grad för oss föräldrar. De visar oss, eller kanske snarare påminner oss, om det som faktiskt är viktigast. Acceptans, empati och kärlek… Det jag ser som det största problemet är faktiskt just samhällets syn på annorlundaskap. Visst är det svårt och krävande för föräldrarna, och visst kostar det samhället pengar, men det man får tillbaka är ovärderligt. Bearbetningsprocessen är lång och sorgetyngd men ger så många insikter och så mycket kärlek att det är värt all mödan. Om vi som får denna gåva i våra barn bemöttes med nyfikenhet, spontanitet och bejakande vore bördan inte längre en börda utan just en gåva.
Att genom ett test avgöra vem som är accepterad i samhället eller inte är för mig otänkbart. Ska världen bestå av enbart en sorts människor? Finns det inte plats för olikheter oavsett i vilken form de kommer? En funktionshindrad människa är likafullt en människa må den vara döv, utvecklingsstörd eller förlamad. Är det inte just förmågan till empati och kärlek som gör oss till människor?
Att ges möjlighet, och ansvar, att välja vilken sorts människa som får lov att födas när valet att bli förälder redan är gjort är inte försvarbart i mina ögon. Men som sagt, mina ögon är högst färgade.
Jag är stolt över min son, stolt över det liv det givit oss och djupt och innerligt tacksam för hela livsresan.
Olikheter, mångfald och annorlundaskap är vackert. När barnets tillstånd är så illa som jag beskrev ovan är valet likafullt omänskligt svårt, men acceptabelt. I alla andra fall inte.
Lolo
övervakning
Så har vi alltså klubbat datalagringsdirektivet.
Jag är inte expert inom området men är av naturen mot övervakningssamhälle och tror på individens ansvar. Jag var emot FRA lagen också och kan inte påstå att jag på något sätt är för detta direktiv…
Debatten är intressant att lyssna på och visst kan delar av mig förstå argumenten för detta, men jag kan inte – det går inte – tycka att det är en utveckling på rätt håll!
När dessutom röster höjs som säger att det inte alls blir lättare att komma åt grov brottslighet ställer jag mig stilla frågan…
Var är vi på väg?
Lolo
Trotsar regn och är ute!
Efter en – vid närmare eftertanke – helt enkelt överbelamrad vecka, har jag spenderat större delen av helgen utomhus trots väder.
Henry har varit hemma och som vanligt är det full rulle då – men jag älskar det. Han fick en sax i handen och har ”hjälpt” sin mor (dvs mig då alltså) att klippa ner gamla, torra perennkvistar. Det gäller dock att vara på sin vakt när ”lill killen” (fnys, så lagom liten…) stjälper till. Vips så åker det lite extra och hoppsan! där försvann en halv rosbuske för att han hittade den stoooora sekatören i äppelträdet!
Nä det är klart att den inte ska hänga i trädet, den var helt enkelt kvarglömd.
Trogna följeslagare oavsett väder
Trädgårdsarbete är så härligt terapeutiskt och ger sådan möjlighet till eftertanke. Så med fladdermushörseln på helspänn har jag kontemplerat och funderat, och med jämna mellanrum påpekat att man INTE får lov att klippa, gräva eller hacka på ställen som mamma inte har pekat ut.
Idag har funderingarna handlat om den bok jag skriver och som heter ”Livet med annorlundaskap” och de föreläsningar som hör ihop med det. Tankarna har också behandlat mitt politiska engagemang och hur man balanserar allt det man vill göra med tiden som aldrig räcker helt. Mitt eviga dilemma – för mycket engagemang i för många olika saker. Men jag har blivit mycket bättre på att fokusera ner och knyta ihop säcken.
Imorgon är det en ny vecka och älskade Henry åker till boendet, för att sedan komma hem igen nästa måndag. I veckan som gick har vi också haft nätverksmöte runt Henry – givande hoppas jag – och vi får se vad som händer framöver.
Det gäller att aldrig ligga på latsidan och att alltid planera några år fram i tiden.
Nu.. dags för så vardagliga saker som kvällsmat!
Lolo
Bifall för min motion om medborgardialog
Jag ser livet från olika perspektiv
Kvällens kommunfullmäktige blev långt – vääääldigt långt! Många intressanta frågor stod på dagordningen som ”bara” bestod av 31 punkter. Min motion om beredning för medborgardialog låg som ärende 29 och behandlades vid kvart över elva på kvällen.
Vid den tiden hade nog de flesta börjat känna av en viss trötthet och också tappat fokus en smula, jag vet att jag hade det i alla fall. Men sessionssalen piggnade till när det var dags att fatta beslut om medborgardialogen. Då blev det fart på alla partier.
Till min stora glädje biföll inte bara några partier motionen utan praktiskt taget alla!
Alla partier pratade också om hur varmt detta ämne ligger dem om hjärtat och vissa hävdade till och med att de, via folkpartiet och mig, nu kunde komma in bakvägen i en fråga som egentligen tillhörde dem.
Demokrati och delaktighet är inte en fråga som tillhör någon, det är en rättighet i mina ögon. Som jag tidigare sagt så är det en gammal idé som jag bara försöker införa i vår kommun genom att lyfta den. Vi behöver alla tänka stort och visionärt för att stärka demokrati och medborgardialog är en god början.
Att stärka den demokratiska processen och verkligen skapa delaktighet och intresse för den egna kommunens aktiva politiska beslut är angeläget och något som angår oss alla.
Som jag avslutade debatten med ikväll:
Det är helt enkelt roligt att konstatera att vi alla kan enas om något
Lolo
Som man kan läsa i dagens HD så blev det nya förhandlingar i utbildningsnämnden – denna gången fick vi vara med.
och inte att blunda heller.......
Som texten anger så ”bantade” vi ner vårt budgetförslag något. Totalt handlade det om 2 miljoner kronor. Det skilde 3,5 miljoner mellan övriga alliansens förslag och vårt från början och vi behöll 1,5 miljoner av dessa. Med tanke på den totala budgeten i nämnden handlar det om 0,5 % ungefär. (sådär på en höft)
Vårt tilläggsyrkande fick inte gehör, men vi reserverade oss naturligtvis.
Som jag uttrycker det i tidningen så är budgetprocessen inte alls bra – eller har inte varit det.
Vi måste ha en mer transparent process och våra förslag skulle ha varit inkomna redan innan vi gick in i dialogen med budgetberedningen.
Det som inte nämns i tidningen är att fp tagit initiativ till att skapa en budgetprocess inför nästa år som är enkel och tydlig för alla partier. Förhoppningen är naturligtvis att den demokratiska processen ska stärkas och att vi alla ska kunna tala om hur vi ser på saken – INNAN vi går in i budgetdialogerna med budgetberedningen. Att de sedan måste väga alla nämnder och styrelsers behov och se till helheten är inte ett problem – det är normalt.
Vi har fått gehör för detta initiativ och jag ska tillsammans med utbildningsnämndens ordförande sitta ner och tänka till ordentligt. Vad det resulterar i får framtiden utvisa – men skam den som ger sig, eller vad är det man säger? Jag ser fram emot det gemensamma arbetet och hoppas att oppositionen också kommer att vara delaktiga. Detta handlar inte om partipolitik utan om en viktig process som ska vara till gagn för oss alla.
Jag kommer att fortsätta vara en tydlig liberal röst inom alliansen precis som jag varit hela tiden.
Lolo
gärna stimulans – men det ska hålla!
I HD kan vi läsa att ungdomarna på Kullagymnasiet ska få möjlighet att nyttja sportcentret utan kostnad.
Mitt hjärta säger att detta är jätte kul och jag gillar verkligen att kommunen försöker stimulera möjligheterna för våra ungdomar – slutsnackat!
Men… (jag gillar inte alla dessa men, men så är det ju) frågan är hur detta rimmar med gynnsamt företagsklimat i kommunen? Vad säger konkurrenslagen och kommunallagen? Om jag inte fått allt om bakfoten, vilket visserligen kan vara fallet, så ska inte kommunen konkurrera med privata aktörer som vill och kan driva verksamhet. Det är inte första gången jag undrar om det stämmer överens med olika lagar och förordningar här i kommunen. Bastun i hamnen och restaurangbygget i hamnen (som båda ska utföras av kommunen) är också saker där jag haft funderingar. Den politiske sekreteraren är ytterligare ett och både i det fallet och i fallet med bastun har jag haft avvikande mening.
Något som däremot håller och som jag tror är viktigt är datorerna till ettorna på Kullagymnasiet. Nya skollagen är tydlig när det gäller pedagogiska hjälpmedel och digitala lärmöjligheter. Jag tror inte vi sett det fulla resultatet ännu. Om det är ett bra sätt att locka elever? Det hjälper säkert till – och då är det bra!
Lolo
